När jag bodde i Jerusalem i början av 90-talet så var Givat Hamatos den sista israeliska bebyggelsen innan Betlehem och bara bussar som hette 21A (inte vanliga 21) stannade där. På en stenig kulle hade myndigheterna ställt upp färdigmonterade hus för etiopiska invandrare, som kallade platsen för ”Givat Matos” med betoning på första stavelsen, istället för på slutstavelsen som brukligt i hebreiskan. Det var ett fattigt, etiopiskt getto i Jerusalems södra gränstrakter där ingen kunde hebreiska. Platsen fick sitt namn efter en israelisk flygare som störtade där i sexdagarskriget (dagens hebreiskalektion: ”giv’a” betyder kulle, ”matos” flygplan, ”giv’at hamatos” – flygplanskullen).
Nu i oktober 2011 planerar israeliska myndigheter (Israeli Land Authority, ILA) att bygga 2 600 nya bostäder i området (se The Guardian), som ligger strategiskt beläget i Jerusalems sydöstra hörn på vägen mot Betlehem mellan Har Homa och Gilo. Alla tre bostadsområden är belägna utanför gröna linjen (67 års gräns mellan Jordanien och Israel) och bildar en ring av judiska bosättningar som avskiljer Östra Jerusalem från Västbanken. För karta och en rad konkreta detaljer, se Peace Now.
Regeringen kommer förmodligen att försvara planerna med att man också ska bygga för den palestinska befolkningen. Det hävdade man angående Har Homa också, men där har så vitt jag vet inget byggts för några palestinier, däremot ska Har Homa också byggas ut. Ringen runt södra Jerusalem (märk väl – inte innanför utan en bra bit utanför gröna linjen) fortsätter sedan väster om Gilo med bosättningarna Har Gilo, Beitar Illit och det planerade Givat Yael. Inte långt från Givat Yael bygger Israel nu också färdigt separationsbarriären i form av en åtta meter hög betongmur, som bland annat kommer att stänga in den palestinska byn al-Wallaja från fyra sidor. In- och utfart till Västbanken ska ske genom en bevakad övergång. Shireen al-Araj berättar om byns historia och situationen idag i en intervju.
al-Wallaja ligger i ett kulturellt högintressant och mycket vackert naturområde vilket illustreras väl av att den närbelägna byn Battir nyligen fick ett pris av UNESCO för sitt unika kulturlandskap. För mer detaljer, se Emek Shavehs rapport.
För information: de som väljer att bosätta sig på andra sidan gröna linjer får subventionerade lån, lägre inkomstskatt och andra förmåner. Där existerar en israelisk socialstat, medan vi som valt att inte bosätta oss på omtvistad mark får betala fullt pris för allting. Om regeringen ville lösa bostadsbristen så skulle man utan problem kunna koncentrera sig på att skapa arbetsmöjligheter och bygga bostäder i städer som Tiberias, Carmiel, Nasareth, Afula och andra. I skulddrabbade Kiryat Shmona stängdes i juni stadens främsta kulturinstitution – biblioteket. För israeliska barn vid libanesiska gränsen, varav de flesta växte upp i skyddsrum, finns nämligen inga pengar. Efter ett ramaskri i medierna och diverse politiska påtryckningar så återöppnades sedan biblioteket, men problematiken kvarstår i många mindre städer i Galileen och i Negev. Förutom att utgöra ett av huvudhindren för en israelisk-palestinsk fredslösning och bidra till Israels internationella isolering så är bosättningspolitiken gravt orättvis.
