I februari skrev jag en post på Al Hamatzav med rubriken Borde de israeliska människorättsorganisationerna läggas ner?. Anledningen var den israeliska organisationen Im Tirtzus kampanj mot New Israel Fund, som kanaliserar donationer från liberala judar i USA till stöd för sociala projekt i Israel och också stöder de flesta människorätts- och civilrättsorganisationerna i Israel som Btselem, ACRI och en rad andra.
Bråket kring israeliska NGOs och deras aktiviteter handlade först mest om huruvida dessa organisationer egentligen mest har en politisk agenda, som de främst driver utomlands i syfte att sätta den israeliska regeringen under tryck, till exempel med att bidra med material till Goldstonerapporten. Men Im Tirtzu är inte bara ute efter NGOs, utan gjorde också en ”rapport” (jag har inte läst den, men diverse skribenter kallar den ”pseudovetenskaplig”) och skrev ett brev till rektorn för Ben Gurionuniversitetet där de förklarade att antingen ändrar hon den ”antisionistiska inställningen” på universitetets politiska fakultet, eller så övertalar de donatorer att inte ge BG-universitetet stöd i fortsättningen.
Jag har inte tid att gå in på hela diskussionen och kommentera den, utan nöjer mig med att lägga upp några länkar som kan vara intressanta i sammanhanget.
Först två ganska långa intervjuer med Hagai Elad (ACRI) och Gerald Steinberg (NGO-monitor) i den engelskspråkiga radiokanalen Rusty Mike Radio som sänder online. Går att lyssna på som podcast här.
Jpost: John Hagee to cut Im Tirtzu funding
Ynet: Ben Gurion University donor: Im Tirtzu are bullies
Hagai Elad, ACRI i Jpost: Advancing transparency where it is missing
Avner de Shalit, HU Jerusalem i Haaretz: Zionist and unpatriotic
”‘Woe to us if political positions ever become the consideration guiding lecturers’ appointments. The impressive achievements of Israeli scholars (it was recently reported that Hebrew University’s social science faculty ranked 49th in the world ) stem in part from the fact that the only consideration in appointing researchers is excellence, not Zionism or anti-Zionism.
Moreover, Im Tirtzu prides itself on its Zionist orientation. This writer is also a Zionist, and proud of it. But Zionism, like any national movement, has different shades and expressions. And Im Tirtzu’s shade appears to be blatantly anti-patriotic. Instead of being proud of the scholarly achievements of Israeli researchers, the movement is threatening to stop donations by Jews abroad.
Maybe this is a Zionist act, according to their understanding of Zionism, but it is certainly not a patriotic one. In practice, Im Tirtzu is joining those who call for a boycott of Israeli universities.”
