…och Avraham Burg svarar Elie Wiesel

Jag måste först bara påpeka att jag har enorm respekt för Elie Wiesel, som författare och som människa. Enorm respekt. Men jag tror att det är just för att han har en sådan ställning som så många på den israeliska vänsterkanten verkligen bryr sig om vad han säger. Avraham Burg ansluter sig till Sheikh Jarrah-aktivisternas öppna brev (se post nedan) och bidrar med en egen intro i Huffington Post

”The famous Jewish author and moral authority, Elie Wiesel, published recently an outrageous letter about Jerusalem. He joined the Netanyahu coalition aiming to threaten and deter president Obama, putting to work his notable weight as a moral ”voice”. In his open letter he writes: ”For me, the Jew that I am, Jerusalem is above politics. It is mentioned more than six hundred times in Scripture — and not a single time in the Koran”.

Well, ignorance is a very persuasive tool. Doesn’t Mr. Wiesel know that Jerusalem is not mentioned even once in the Pentateuch, the Holy Five books of Moses, also known as the Tora? But that’s beside the point.

Jerusalem is holy not because we win the competition of versions between the Koran and the Bible. Rather, Jerusalem is holy because we, humans, love it, respect it and sanctify it. And so do they, the Muslim and Christian humans. Every week, on Friday, my family and myself join hundreds of Israelis in a vigil for hours in East Jerusalem. The police act brutally, the settlers are aggressive, the media in not always nice, and Mr, Wiesel’s friend – PM Netanyahu lost his tongue when it is most needed.

We protest against the messianic settlers and their political slaves, the Israeli government. We take the Jewish moral point of view Mr. Wiesel should have taken. But for him ”Jerusalem is above politics”. He does not care about the poor Palestinian families who became refugees for the second time, both as a result of Israeli actions. Because he is a prophet, a clean one, he is beyond politics and above it, a real angel. Well, my former mentor: If this is your position you are a simple and simplistic reality denier.”

Shelly Yechimowitz och VD-lönerna

Jag har gillat Shelly Yechimowitz sedan hon på det glada 90-talet var programledare för Reshet Bets radioprogram ”Hakol Dibburim”, där hon i radions prime time mellan 10 och 12 på förmiddagarna effektivt promotade både Four Mothers och därigenom kravet på ett israeliskt tillbakadragande från säkerhetszonen i södra Libanon och den f d misshandlade åttabarnsmamman Iris Mizrachi, som flytt till ett kvinnohus och som en gång i veckan hade en allt annat än tårmild one woman show hos Shelly, där hon skoningslöst sköt mot allt och alla som hon inte gillade. Mest män med makt.

Resten av tiden ägnade Shelly bland annat åt att kritisera fenomen som kopplingen mellan staten och kapitalet, vilket ju är det slutgiltiga beviset på att hon var före sin tid (ni som inte bor i Israel, googla ”Holyland/Shula Zaken”, bara för att ta ett aktuellt exempel).

Shelly hoppade av som journalist för att ansluta sig till politiken och sitter idag i Knesset för Arbetarpartiet, där hon främst sysslar med sociala frågor och arbetslivsfrågor. I dagarna har hon tillsammans med Likudpolitikern Haim Katz lagt fram ett lagförslag som kräver att VD-arna i börsnoterade företag inte får tjäna mer än 50 gånger den lägsta lönen i företaget.

Revolutionerande, inte sant? Ni anar inte. Det handlar inte om så många VD-ar, men det handlar om VD-ar som är bundis och mer än bundis med ett större antal ministrar i regeringen, som följaktligen började skaka i knäna, trots att ett sådant lagförslag definitivt har allmänhetens stöd. Plus att när det kom till kritan så lade Netanyahu in hela sin tyngd för att skjuta upp förslaget och tillsätta en kommittee som ska lägga fram en annan, liknande men inte lika extrem lag. För alla blev så oroliga att de här VD-arna plötsligt skulle packa ihop och lämna landet.

Med tanke på att de stora inkomstklyftorna i Israel enligt OECD är ett av landets främsta ekonomiska problem och faktum att det rimligtvis finns fler kompetenta människor som är beredda att jobba som VD för en lön som inte överstiger 50 gånger den lägsta lönen i företaget så tycker jag att om de inte gillar lagen så kan de här VD-arna gärna packa ihop då. Flytta utomlands. Är ert liv i Israel så svårt och ni har så liten lojalitet till det här landet, stick. Att stödja en kapitalistisk, liberal ekonomi är en sak, ren girighet en annan. ”Grisighet” säger man på hebreiska. Heja Shelly.

Sheikh Jarrahaktivister svarar också Elie Wiesel

Sheikh Jarrah – a just struggle for a just Jerusalem

(Min fetstil.)

From Jerusalem, an open letter to Elie Wiesel

Dear Mr. Wiesel,

We write to you from Jerusalem to convey our frustration, even outrage, at your recently published letter on Jerusalem. We are Jewish Jerusalemites – residents by choice of a battered city, a city used and abused, ransacked time and again first by foreign conquerors and now by its own politicians. We cannot recognize our city in the sentimental abstraction you call by its name.

Our Jerusalem is concrete, its hills covered with limestone houses and pine trees; its streets lined with synagogues, mosques and churches. Your Jerusalem is an ideal, an object of prayers and a bearer of the collective memory of a people whose members actually bear many individual memories. Our Jerusalem is populated with people, young and old, women and men, who wish their city to be a symbol of dignity – not of hubris, inequality and discrimination. You speak of the celestial Jerusalem; we live in the earthly one.

For more than a generation now the earthly city we call home has been crumbling under the weight of its own idealization. Your letter troubles us, not simply because it is replete with factual errors and false representations, but because it upholds an attachment to some other-worldly city which purports to supersede the interests of those who live in the this-worldly one. For every Jew, you say, a visit to Jerusalem is a homecoming, yet it is our commitment that makes your homecoming possible. We prefer the hardship of realizing citizenship in this city to the convenience of merely yearning for it.

Indeed, your claim that Jerusalem is above politics is doubly outrageous. First, because contemporary Jerusalem was created by a political decision and politics alone keeps it formally unified. The tortuous municipal boundaries of today’s Jerusalem were drawn by Israeli generals and politicians shortly after the 1967 war. Feigning to unify an ancient city, they created an unwieldy behemoth, encircling dozens of Palestinian villages which were never part of Jerusalem. Stretching from the outskirts of Ramallah in the north to the edge of Bethlehem in the south, the Jerusalem the Israeli government foolishly concocted is larger than Paris. Its historical core, the nexus of memories and religious significance often called “the Holy Basin”, comprises a mere one percent of its area. Now they call this artificial fabrication ‘Jerusalem’ in order to obviate any approaching chance for peace.

Second, your attempt to keep Jerusalem above politics means divesting us of a future. For being above politics is being devoid of the power to shape the reality of one’s life. As true Jerusalemites, we cannot stand by and watch our beloved city, parts of which are utterly neglected, being used as a springboard for crafty politicians and sentimental populists who claim Jerusalem is above politics and negotiation. All the while, they franticly “Judaize” Eastern Jerusalem in order to transform its geopolitics beyond recognition.

We invite you to our city to view with your own eyes the catastrophic effects of the frenzy of construction. You will witness that, contrary to some media reports, Arabs are not allowed to build their homes anywhere in Jerusalem. You discover see the gross inequality in allocation of municipal resources and services between east and west. We will take you to Sheikh Jarrah, where Palestinian families are being evicted from their homes to make room for a new Jewish neighborhood, and to Silwan, where dozens of houses face demolition because of the Jerusalem Municipality’s refusal to issue building permits to Palestinians.

We, the people of Jerusalem, can no longer be sacrificed for the fantasies of those who love our city from afar. This-worldly Jerusalem must be shared by the people of the two nations residing in it. Only a shared city will live up to the prophet’s vision: “Zion shall be redeemed with justice”. As we chant weekly in our vigils in Sheikh Jarrah: “Nothing can be holy in an occupied city!”

Respectfully,

Just Jerusalem (Sheikh Jarrah) Activists

Högerextremister marscherar i Silwan

Det är alltid lika kul att höra Itamar ben Gvir, Baruch Marzel och likasinnade tala om vikten av yttrandefrihet (för extremhögern i Israel som hela tiden motarbetas medan vänstern minsann får sätta upp sina förrädardemonstrationer var de vill), den fruktansvärda rasismen och diskrimineringen i Jerusalem och specifikt i Silwan (mot judar som inte får bygga hus var de vill medan arabernas illegala hus inte rivs) och hur premiärministerns kansli försökt stoppa deras planerade, helt fredliga marsch med israeliska flaggor genom Silwans huvudgata.

Enligt arméradion så är de judiska bosättarna i Ir David-komplexet också kritiska till marschen – av både ekonomiska och politiska skäl. Polis, bråk och provokationer får obönhörligt turisterna att stanna hemma, vilket betyder mindre klirr i kassan och skadar dessutom Ir Davids eftersträvade image som en naturlig och integral del av konsensus-Israel.

Ben Gvir har rätt på en punkt: de har faktiskt rätt att hålla sin marsch. Frågan är om de nödvändigtvis måste hålla den just där och just då? Har Prideparaden – som de facto är extremt provocerande för ultraortodoxa, vad man nu än tycker om deras homofobi – rätt att hållas i Mea Shearim? De ultraortodoxa har inga som helst spärrar när det gäller att bränna soptunnor och kasta sten på polisen, inte mindre än de i Silwan och förmodligen mer, eftersom polisen sällan skjuter gummikulor eller vanlig ammunition på dem utan nöjer sig med tårgas och batonger.

I nuläget, när den här regeringen ändå lyckats med konststycket att verkligen placera Jerusalem på den internationella dagordningen, så kommer dock förmodligen Ben Gvirs marsch mest att leda till ännu större tryck på Israel, speciellt som Mitchell är i krokarna och amerikanarna får ännu en förolämpning att lägga till listan. Ben Gvir är naturligtvis helt medveten om dessa PR-möjligheter, och tänker utnyttja tillfället att pressa Netanyahu från sitt håll till max.

Grundproblemet är dock inte vare sig yttrandefriheten eller Mitchell, utan att palestinier i östra Jerusalem inte har normala möjligheter att få byggnadslov (se bl a Ir Amims utmärkta publikation A Layman’s Guide to Home Demolitions som på ett lättfattligt men ingående sätt förklarar problematiken). Om Ben Gvir vill hjälpa palestinierna att promota den högst aktuella och relevanta frågan, gärna för mig.

Uppdatering: Lite bråk blev det, men ingen allvarligt skadad.

Nyhetsbrev från SKMA

Ett antal väldigt läsvärda artiklar i PDF-format, inklusive yours truly som har skrivit en längre grej om Boström och Linderborg och hur de nästan fått allting rätt…synd bara att dear Nancy inte håller med (lyssna från 33 minuter och framåt).

Vredens dag och det här med religiös lojalitet

Många svenskar tror att om bara de här vettvillingarna i Mellanöstern slutar tro på Gud, då blir det äntligen fred där. Det är tyvärr lite simplistiskt tänkt, eftersom det inte handlar så mycket om Gud utan mer om territorium, symboler, makt och historia – alltså om politik, vilket blev ganska övertydligt under mitt senaste besök i Jerusalem…så min senaste kolumn  i Fria Tidningar fick handla om Al Aqsa och Hurva-synagogan.

Läste f ö just bästa citatet av Nima Dervish apropå kommentarsfält angående Israel/Palestinakonflikten: ”Have fun guys. Jag går och jobbar. Säg till när ni har löst konflikten så ringer jag Nobelkommitéen.”

Yes. Ring mig också.

Yossi Sarid svarar Elie Wiesel om Jerusalem

”For some reason your historical survey missed an event of the utmost importance, namely the destruction of the Temple. If we are already citing events that happened here 2,000 years ago, let us recall the Sicarii, who blinded by religious zeal murdered opponents within the Jewish community and brought on us the disaster of our 2,000-year exile. We have no choice, you and I, but to ask whether history is now repeating itself.

You, my dear friend, evoke the Jews’ biblical deed to Jerusalem, thereby imbuing our current conflict with messianic hues. As if our diplomatic quarrels weren’t enough, the worst of our enemies would be glad to dress this epic conflict in the garb of a holy war. We had better not join ranks with them, even if unintentionally.

The fact is and always will be that this city is holy to everyone – such is its blessing and its curse. That’s why the solution to the Jerusalem problem can’t wait for the end of the Middle East conflict as you suggest, because it will have no end if its resolution is postponed until ”the Israeli and Palestinian communities find ways to live together in an atmosphere of security.”

”Jerusalem is above politics,” you write. It is unfortunate that a man of your standing must confuse fundamental issues and confound the reader. Is it not politics that deals with mankind’s weightiest issues, with matters of war and peace, life and death? And is life itself not holier than historical rights, than national and personal memory – holier even than Jerusalem? The living always take precedence over the dead, as must the present and future over the past.

There is nothing in our world ”above politics.” Yes, politics creates problems, but only through it can those same problems be resolved.”

Haaretz

Anat Kam och pressfriheten i Israel

Inslaget omedelbart efter åttanyheterna i arméradion imorse var helt obegripligt för en oinsatt – det handlade om en story som enligt domstolsbeslut inte får publiceras i Israel. Diskussionen med ex-HD-Dalia Dorner fokuserade istället på  faktum att storyn ändå läckt utomlands och publicerats på bloggar, bl a Seattlebaserade Richard Silversteins Tikkun Olam, Judith Miller på The Daily Beast och av New York Times i artikeln Israeli Woman Detained on Military Leak Accusation.

Dalia Dorner påpekade att det inte handlar om censur utan om ett domstolsbeslut som kan (och definitivt bör) överklagas i högre instanser, också i Högsta Domstolen. Liknande beslut om att förbjuda publicering i ett visst ärende har aldrig diskuterats av HD eftersom lägre instanser alltid upphävt publiceringsförbudet, sade Dorner, och betonade att det inte handlar om statlig censur utan om en rättslig process där media har möjligheter att överklaga beslutet.

Enligt Judith Miller har israeliska kanal 10 och Haaretz också redan överklagat beslutet och ärendet ska behandlas i domstol den 12 april.

Jag har tyvärr ingen inside info, men det är ju uppenbart att Internet, Facebook och kontakter mellan diverse bloggare får sådana här försök att förhindra publicering att framstå som löjliga och kontraproduktiva. Alla israeler som hörde arméradion imorse kan googla ”Judith Miller Israel” och få upp hennes artikel, inklusive länkar till andra som skrivit om historien, oavsett om den publiceras i Israel eller inte. Det har till och med bildats en Facebookgrupp med namnet We Want the Truth about Anat Kam. Att upprätthålla publiceringsförbudet efter den 12 april kommer inte att hålla vatten. Hoppas att domstolen inser det och att pressen får fritt fram att dissekera storyn så mycket de behagar. Allt annat vore absurt.

Uppdatering 7/4: nu finns info om Anat Kam även på Wikipedia. Association for Civil Rights in Israel har kontaktat regeringens rättslige rådgivare och krävt att han ska kontakta domstolen för att få publiceringsförbudet upphävt, eftersom ”vilka grunder som än ligger bakom beslutet är det uppenbart att efter den stora uppmärksamhet som affären fått i media både utomlands och i Israel så bidrar publiceringsförbudet enbart till att skada pressfriheten samt allmänhetens rätt till information och att strypa den offentliga diskussionen i ämnet.”

Uppdatering 8/4: Haaretz har en intressant intervju med chefen för militärcensuren, col. Sima Vaknin-Gil, som alltså INTE är den som ligger bakom beslutet att förbjuda publicering utan snarare är kritisk till hur affären hanterats: ”And if only from the point of view of the damage to Israel’s image… ”The moment the media publications began – not regarding the case, but regarding those attacking Israel for maintaining the ban when things are being published abroad. If I had been the one making the decisions, I would have also factored in the damage to Israel’s image as a democratic state, as a country that doesn’t permit freedom of expression especially on matters that have already been published abroad.”

Journalisten har också en item i frågan. Jag vill bara påpeka att det var en domstol som utfärdade ett beslut att förbjuda publicering på begäran av den israeliska säkerhetstjänsten och inte att säkerhetstjänsten hotade redaktörer eller något annat maffiaartat. Beslutet är alltså i enlighet med det gällande rättssystemet. Därför kan beslutet också överklagas, vilket är utmärkt. Och kommer förhoppningsvis att leda till ny lagstiftning för ökad pressfrihet. Heder åt de sociala medierna som återigen bevisat att det i dagsläget inte går att lägga på locket för obekväma sanningar.