Det här är väl närmast kriminell försening, men jag vill ändå komma med ett kort statement angående Nimas Realtid-story: jag har alltid tyckt att Nima är en gudabenådad skribent med en superb förmåga att blanda och kombinera svåra och seriösa ämnen med en synnerligen street smart stil, drivor av vass humor och en suverän svenska (att läsa Nima är för mig ofta något i stil med en lektion i svenska för utvandrade). Dessutom har jag genom rätt idogt läsande på hans blogg fått intrycket av att Nima är genuint engagerad i frågor som rör mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och frihet från religiöst tvång. Visst, han KAN ha skrivit kilometerlånga inlägg om händelserna i Iran, ägnat mängder av tid åt att skriva böcker om hedersmord osv enbart i syfte att dölja sin verkliga kvinnoföraktande natur, men av någon anledning har jag svårt att tro det.
Det måste ha varit en tillfredsställande tid för alla de bloggare och andra som då och då fått duktigt med spö från Nima. Måste ha känts bra att äntligen kunna släpa honom i skiten. Folk som aldrig i sitt liv presterat något av värde brukar få ut mycket av sådant, inga namn nämnda.
Hoppas att det här är över nu – och Nima, fortsätt som vanligt och kom gärna och hälsa på.
