Anna Veeder

Med liten men ändå – majoritet.

Ryggradslösheten (och längtan till en plats i regeringen) i Arbetarpartiet känner inga gränser. Det enda passande uttryck jag kan komma på är ”lehachshir sheratsim”, vilket betyder ”att göra småkryp kosher”.

Vämjelse. Avsmak.

Hyckleriet att detta handlar om att ”ta ansvar för landet” är så genomskinligt att det är helt outhärdligt (se vad jag skrev om detta i ett tidigare inlägg). Men jag är åtminstone glad att jag inte röstade på dem. Inse ironin: de som röstade till vänster om Kadima på Ehud Barak stöder idag i praktiken Shas, Lieberman och Nationella Unionen. Samtidigt som Livni har sin trovärdighet kvar. Heder åt henne.

Här kommer lite oregisserade bilder ur den direkta galileiska verkligheten, februari-mars 09.

Bild ur tidningen inför valet med förklaring angående alla partilappar, hur det går till i röstlokalen osv. Det ösregnade och jag hade bråttom, så klantigt nog fotade jag inte i vallokalen. Never mind, det är mindre än två år kvar till nästa gång…

Ösregn? Några veckor senare haglade det hönsägg. På mina freesior…men de har som tur överlevt. Det smälte rätt fort. Ungarna kutade ut och samlade in hagel i plastbyttor och sparade i frysen.

En fågelskrämma kom och hälsade på lagom till Purim. Hur bekvämt var det att gå till skolan med armarna fastlåsta av en sopkvast och en massa halm i mössan?

Sedan blev det lite varmare och beduinerna börjar driva sina får- och getflockar på områdena runtom Yizreeldalen. Här strax utanför Kiryat Tivon.

Vallmo i Beit Lehem Haglilit – alltså galileiska Betlehem som är en väldigt vacker moshava mitt inne i en ekskog. Där finns också en helt underbar handelsträdgård som specialiserat sig på rosor.

Ekskog och fält. Nu är det som grönast fram till påsk, sedan torkar allt och blir gult.

Förra fredagen  stod ett gäng vid korsningen utanför köpcentret Allonim och delade ut gula band och dekaler med ”Hjälp” i Gilad Shalits handstil att klistra på bilen. Kampanjen lyckades inte och Gilad Shalit har nu varit fånge hos Hamas i över 1000 dagar utan att Röda Korset eller andra internationella organisationer fått besöka honom. Förhandlingsledarna skyllde misslyckandet på de här ungdomarna och andra aktivister, eftersom kampanjen skulle ha fått Hamas att höja priset ytterligare.

Men Gilad lever. Fortfarande. Och enligt min åsikt har den israeliska regeringen ansvaret för att han kommer tillbaka. Vi behöver inte en till Ron Arad att sörja.

Solnedgång från Matam-hitechområdet söder om Haifa. Jag låter lagerbyggnaden vara med – det här är nämligen ett industriområde. Men strandremsan nedanför är väldigt vacker, och helt öppen för allmänheten. Dock rätt farligt att bada om det går höga vågor, för strömmarna är starka.

Umm el-Fahm, nere vid korsningen till väg 65. Baruch Marzel, Itamar ben Gvir och de andra som kom från Hebron för att ”demonstrera sin lojalitet till staten Israel” bussades in från bakvägen och fick promenera i ungefär 45 minuter på en sidoväg innan de fick gå på de skottsäkra bussarna och åka tillbaka igen. Polissstyrkor stod utspridda längs de centrala korsningarna, men där jag åkte förbi var det lugnt. Strax till höger om det här frusna gänget med paraplyer stod en israelisk TV-bil och inga stenkastare syntes till.

På andra sidan staden, där demonstrationståget och motdemonstranterna skildes åt av hundratals poliser och tårgas, var det lite mer livat enligt tidningsrapporterna. Men något fullskaligt uppror blev det alltså inte. Nu får vi se vad Ben Gvir och Marzel hittar på nästa gång, för som Avri Gilad sade i arméradion: den här sortens extremister lever på att aldrig bli riktigt tillfredsställda.

Så här ser Umm el Fahm ut i solsken. Staden har ett konstgalleri som är värt ett besök.

Uppdatering: På förekommen anledning (se Egons fråga nedan) så kommer här en bild på fältsenap, som växer vild överallt längs vägar och vattendrag så här på våren, och som doftar underbart när man cyklar förbi. Apropå liknelsen ifrån Nya Testamentet om det lilla senapsfröet som blir till en väldigt stor växt – jag googlade och hittade den här sajten som talar om just den liknelsen och som bifogar bilder, och visst är det samma växt. Som skribenten påpekar kan det mycket väl hända att växten blir ännu större i kultiverad form, så att fåglar kan bygga bo i den är inte alls någon överdrift. Dessutom växer de så tätt intill varandra att de bildar ett buskage.

Vattenreservoar i Yizreeldalen efter vinterregnen.

Den svenska professionella Israelhatarklubben – ingen nämnd och ingen glömd – lyckas visserligen ofta att göra mig förbannad i sina försök att överträffa varandra om vem som kan hitta bevis för Israels totala hemskhet och ondska. Efter de senaste scoopen med vittnesmål från soldater (se nedan) och T-shirts är jag mest nyfiken på vem som först ska anklaga israeliska soldater för statsfinansierad kannibalism, eller något åt det hållet.

Missförstå mig rätt: att diskutera olika mindre vackra fenomen i det israeliska samhället, ifrån religiösa som spottar på kristna i Jerusalem eller oskyldiga palestinska civila som skjutits till döds i Gaza till kvinnohandel eller rasism är helt OK. Mitt problem börjar när folk struntar i att också relatera till de röster i Israel som protesterar och som gör någonting för att motarbeta ovanstående. Istället förvandlar de Israel till en science-fiction-militärdiktatur som begår folkmord värre än Tredje Riket och som i konspiration med judar (”sionister”) i hela världen styr media, politik och finanser.

Men det viktiga för mig är vad som händer här, inte vad ”engagerade” svenskar med sysselsättningsproblem tycker om Israel. Och på tisdag har nu (igen – det blev uppskjutet förra gången) Itamar Ben-Gvir och hans polare från f d Kach-falangen i Hebron fått tillstånd att gå i ett demonstrationståg i den palestinska staden Umm el-Fahm i Wadi Ara i Israel, inte så långt från där jag bor. (se Jpost )

Yttrandefrihet är jättebra. Men det här är en ren provokation, något i stil med att låta Tel Aviv-prideparadens deltagare dansa i tanga genom Mea Shearim. Upplagt för bråk. Peace Now skickade just ett mail, precis som förra gången det här var på tapeten, och organiserar en motdemonstration. Då skrev jag också på en petition som fick 10 000 underskrifter som krävde att Kachdemonstrationen stoppas. Händer det inte så kommer jag att bege mig till Umm el-Fahm för att demonstrera tillsammans med lokalbefolkningen på tisdag morgon.

Oh, och apropå extremister – vi hade en bilbomb i Lev Hamifratz igår kväll, ungefär en mil ifrån där jag bor. Av ett tekniskt misstag så detonerades inte alla sprängämnen i bilen utan bara en del, som tur är.  Lördagkvällar är det mycket folk ute, och Lev Hamifratz är ett center som också besöks av många araber. Men det skiter väl de som parkerade bilen i. Se Haaretz. Fin karta också förresten. Haifa är en underbar stad. Kom och hälsa på.

Eller kolla på det här klippet: Lost Generation

”Shovrim Shtika” (Breaking the Silence) modell 2009: Amos Harel skriver i Haaretz om vittnesmål från stridande förband som deltog i den militära operationen i Gaza. För hebreiskläsande: ynet .

Jag är inte speciellt förvånad, faktiskt. Om detta verkligen innebär en försämring av moralen i IDF eller om det bara är så att soldaterna idag har större möjlighet att uttrycka sig och att samhället faktiskt är lite mer berett att ta emot de här vittnesmålen än det varit förut vet jag inte. ”Vapnets renhet” är en lite för bra ideologi för att kunna implementeras till 100% på fältet.

Disclaimer till alla som instinktivt kommer med argumentet ”ja men Hamas är ju ännu värre, de avrättar ju även sina egna” – det kan tänkas. Men poängen är att Israel inte upprättades för att vara bättre än en toppstyrd, odemokratisk, islamistisk fundamentalistisk organisation som anser att spränga barn, kvinnor och gamla i luften är helt OK som metod i ”motståndet” mot den sionistiske fienden. Israel har en annan status och måste hålla sig till andra regler, för sin egen befolknings skull.

Ofta påpekas det från den antiisraeliska sidan att Israel är en kolonialistisk skapelse, en västlig utpost i Mellanöstern som inte kan integreras i den regionala kulturen. Själv är jag just nu mest orolig för att Israel snarare börjar likna sina grannländer lite för mycket.

Syftar både på Anna Dahlberg och på mig…Expressen .

Eftersom folk har en tendens att tolka in saker inte bara i det man skriver utan också, eller kanske speciellt, i det man inte skriver, så vill jag bara påpeka att jag  fortfarande anser att de antisemitiska åsikter som trivs och frodas på diverse vänsterbloggar måste uppmärksammas och bemötas. SKMA, Expo och andra gör ett viktigt arbete och jag hoppas att de fortsätter med det.

Akiva Eldar i Haaretz idag om hotet om husrivningarna i al-Bustankvarteret i Silwan och dess eventuella konsekvenser (som enligt mina kontakter med israeliska aktivister i området inte alls är överdrivna). Kolla också filmen ”Digging for trouble” på youtube.

Dr Rafi Greenberg är en av arkeologerna bakom www.alt-arch.org, som jag skrev om nyligen.

Obama höjer pressen på Israel angående bosättningspolitiken, skriver Haaretz . De vet exakt vad husrivningarna i Bustankvarteret i Silwan och byggnadsplanerna i E1 betyder (se tidigare poster om E1 häroch här. Ska bli intressant att se hur Netanyahu förhåller sig till detta.

Haaretz : ”Det var första gången jag upplevt en sådan demonstration och känt hatet mot israeler”.

 Ynetnews om demonstrationerna (ynet på hebreiska har mer utförlig och uppdaterad rapportering).

Får jag påpeka att ingen säger ”antisemitism”. Men ”Israelhat” är väl en rätt lämplig beteckning?

Frågan är i vilken kategori den här banderollen landar. Stöd för Palestina? Stoppa ockupationen? Knappast.

Jag korrigerar min åsikt från en annan post: det får inte Sverige att framstå som fanatiskt, korkat och inkompetent. Polisen verkar ha gjort ett bra jobb – ingen i hallen märkte någonting, så inkompetensen tar jag tillbaka. Men det får definitivt både Malmös politiska ledning och demonstrationsdeltagarna att framstå som fanatiska och korkade.

Uppdatering: SvD ”Davis Cup-matchen i Malmö hade bara en vinnare. Men mängder av förlorare”, skriver Jonas Arnesen. ”Svensk tennis led ett svårt nederlag då den stillatigande lät politiska krafter använda sporten som slagträ. Svensk idrott i stort förlorade på att fem lokala politiker satte sig över riktlinjerna för idrottsutbyte med andra länder.”

Fast hade han skrivit det om Sverige hade vunnit?

Uppdatering 2: En opinionsartikel i Wall Street Journal 

 ”Public support for the protests coupled with TV pictures of a depressingly empty stadium were meant to send the message that — in the words of the Malmö mayor — the Jewish state is not ”just anybody.” Sweden presented Israel as a pariah nation that must be quarantined.

Israel’s demonization as an apartheid state and worse has become common in the Nordic country. Like Dubai, Sweden may want to reconsider its general attitude toward Israel — not just in sports. It’s unbecoming for a society that claims to rank among the most tolerant.”

Dålig PR. Inte för Israel. För Sverige.

 Om Silwan, bosättare och arkeologi har jag skrivit en del på Al Hamatzav, för dem som är intresserade. 

Av lite olika skäl så har jag haft en del kontakt med några israeliska arkeologer som driver websidan www.alt-arch.org. Fick just en artikel av Dr Rafi Greenberg från Tel Aviv-universitetet som publicerades i ”Public Archaeology” (Feb 2009) som ger en väldigt utförlig bild av vad som händer där. Grundläggande och läsvärt – både om Silwan specifikt och Jerusalem generellt.

Skrev just en kort grej angående Waltz with Bashir, som enligt Jpost nu ges ut i tecknad romanform, och hittade då den här intressanta artikeln om hur filmen tagits emot i arabvärlden. Tydligen har en saudisk agentur skrivit kontrakt och kommer att distribuera filmen i hela arabvärlden.

Sedan finns det ju också det välbeprövade konceptet piratkopiering, så jag tror inte att någon behöver oroa sig.

Så har  Haaretz har en notis om att Yoni Goodman, ansvarig för animationen i ”Waltz with Bashir”, har gjort en ny kort-kortfilm (en och en halv minut) för organisationen Gisha – Legal Centre for Freedom of Movement. Går att se på Youtube (länk i Haaretz-artikeln).