Kommentarer till: Proust och 1968 års läroplan

Av: Ulf

Ulf — Sat, 15 Dec 2007 17:57:32 +0000

Du skriver i din blogg att du hoppas på att den svenska skolan börjar inse att den måste förmedla kunskap. Tyvärr tror jag dessa förhoppningar måste grusas. Här en debatt-tråd startad av någon som tänker utbilda sig till lärare: http://www.debatthuset.com/forums/showthread.php?t=9731

Lite komiskt iofs att han får in en mycket onödig felstavning i en mening som handlar om språkbruket: “Det som shockade mig när jag först läste om fp:s förslag var just delen om “språkbruket”.” Med sådana felstavningar har han ändå fått goda betyg: “Mitt slutbetyg pryds av massor med MVG och VG (bara ett enda G).”

Sedan kan man ju ha ett och annat att säga om hans åsikter om hur omöjligt det är att bedöma vad som är rätt eller fel. Nu handlar det iofs om ordningsbetyg och uppförande. Men vad säger att inte samma hållning skulle kunna göra sig gällande även inom andra ämnen?

Tyvärr kommer det antagligen fortsätta vara så att ens skolning hänger på vilka man får som lärare. Har man tur, får man en lärare som verkligen vill lära ut något vettigt.

Av: Anna

Anna — Sun, 09 Dec 2007 07:43:28 +0000

PS jag blev tillsagd att inte svara för ofta på historielektionerna på gymnasiet heller, av samma orsak som i tvåan. Vi hade världens bästa historielärare, lille Bengt (han var ungefär en och femtio hög) från Eda i Värmland som suttit och kollat när tågen med tyska transporter kom körande från Norge över den svenska gränsen under andra världskriget - då Sverige ju var “neutralt”. Han kunde andra världskriget utantill, varenda datum, och var en genuint inspirerande lärare. Vi var tre tjejer som satt längst fram och dyrkade Bengt och verkligen gillade hans lektioner, och därför svarade vi rätt ofta när han frågade någonting. Men då kom det kritik från de bakre raderna, som kände att de inte “tordes” svara, trots att Bengt hela tiden först tittade åt det hållet när han ville diskutera någonting, och till slut backade Bengt och sade åt oss att vi inte fick räcka upp händerna så ofta. Så vi övergick till att rita karikatyrer eller läsa böcker under bänken eller något annat mer intressant en period.

Av: Anna

Anna — Sun, 09 Dec 2007 07:21:13 +0000

Jag trodde nog att Tikotzinsky skulle känna igen sig…kan bara säga att jag också ville rymma, men min mamma stoppade mig. Anyway, det gick bra till sist :-)

Zack - tack så mycket! Vi har inga namnsdagar här och ingen kommer ihåg mig…(sniff) så det känns väldigt trevligt. Tack igen.

Av: Zack

Zack — Sun, 09 Dec 2007 00:55:44 +0000

En kramis Grattis på din namnsdag Anna!

Tc. :)

Av: g. tikotzinsky

g. tikotzinsky — Sat, 08 Dec 2007 21:52:00 +0000

Jag led i kollektivismens svenska skola pa samma vis som du. Nag jag hoppade av gymnasieskolan efter tre terminer hade vi last tva (!) bocker - Rode Orm och Of Mice And Men. Mina amerikanska kamrater hade sakert last 20-30 bocker pa samma tid. En uppsats i den svenska gymnasieskolan var ett ostrukturerat bla-bla med nagon uppslagsbok fran folkbiblioteket som enda kalla, i basta fall. Allt annat utover det var elitistiskt och fick utsta skarp kritik.

Om man skall fortsatta jamforelsen med USA, sa kan man ocksa konstatera att ett av huvudamnena i sprakundervisningen dar, Speech, inte existerar i Sverige overhuvudtaget. Det finns fler sadana amnen som ar vanliga pa gymansiet i USA men oftast saknas i Sverige - Creative Writing ar ett annat. Som du skrev sa kravs bade struktur och disciplin i Creative Writing, nagot som inte passar ihop kollektivismens lagsta gemensamma namnare.

Av: Martin

Martin — Sat, 08 Dec 2007 20:42:33 +0000

Hej Anna! Det du skriver ger i alla fall mig en tankeställare - som jag ofta menar att svenska skolans problem i huvudsak börjar på nittiotalet. Det är ju inte sant, men lätt för mig att glömma som tillbringade grundskolan på landet.

Ettan till sexan med gamla fröknar som spelade orgel och sjöng psalmer på morgonen och verkligen hade oss att jobba - all day long (vilket passade mig bra, men Ingrid vi hade på mellanstadiet var i övrigt en jäkla kärring).

Högstadiet också där med äldre lärare som säkert var bittra över att de inte fått tjänst på gymnasiet, och därför gjorde väsentligen samma saker. Bra för mig som fortfarande lever på den framförallt franska, men också biologi, fysik och kemi jag då lärde mig.

På gymnasiet - också humanistisk - känner jag helt igen mig. Man lärde sig väldigt lite av lärarna, utan fick lära sig själv. Svenska exakt som du säger (B - jag gillade verkligen dig, inte minst för alla biljetter till stadsteatern du hela tiden gav oss - men som lärare…), franska - bara använda och prövas på det man redan kunde osv.

Roligt för dig att det kommit senare, som svensklärare måste jag nog säga att dina lärare i Frankrike och Israel gjort ett bra jobb :^) Försöker försöker verkligen tänka på detta när jag lägger upp svenskan - att man faktiskt kan lära sig skriva och bli en duktigare läsare. Det är mest en fråga om organisation av klassrumsarbetet.

Fortsatt trevlig helg, och återkom jättegärna till

http://svensklararen.blogspot.com